hejsan! :)

idag som ni redan vet så var jag på Mora rehab och träffade en sjukgymnast. det blev ingen ström som jag skrev i det tidigare inlägget, vi skulle köra på det nästa gång istället! men jag fick en jätte stor värmedyna på hela ryggen och en ytterligare på nacken! super skönt! tänk er själva att ligga på en massagebänk med två stora dynor på ryggen på cirka 65-70 ggr. bara att slappna av med andra ord! dock så har jag oerhört svårt att slappna av med hela kroppen. så ibland så ändrade jag posetion med mina fötter eller rörde fingrarna lite! hade också oerhört svårt att hitta något bra läge att ligga i. för som dom flesta vet så har man sitt huvudet i en fyrkantig öppning typ. så mitt bekymmer var att pannan låg liksom aldrig bra! haha ;) men annars var det grymt skönt med lite värme! har ni varit till en sjukgymnast någon gång??

efer dynorna gick vi vidare till andra delen av själva behandlingen, vet inte riktigt hur jag ska beskirva det! men det är absolut ingen massage. min sjukgymnast tryckte , sträckte, vred och skakade på vad som kändes över hela kroppen! och jag säger bara ett ord SMÄRTA!! om ni skulle ha sett min ansiktsuttryck under allt skakande och tryckande så skulle ni nog antingen bli förvånade eller börja skratta! för jag måste ha sett hemsk ut! jag har nog aldrig gjort så många grimaser som just under den stunden! när han kom till nacken ville jag bara skrika och kanske rent av gråta! den smärtan som jag kände då går inte att beskriva med ord! det jobbigast med det var att jag fick egentligen svart på vitt att sjukgymnastiken som jag har gjort det senaste månaderna har inte alls gett något som helst resultat eller ynka förbättring! för sjukgymnasten sa Linda, jag tar inte alls i hårt! men först så kunde jag inte tro på det, för hur kunde då jag bara vilja skrika? men så gjorde han samma rörelse på min arm och det känndes ju bara som en liten klapp eller en mjuk beröring! och då sa han till mig Linda jag förstår verkligen att du har ont. inte bara genom dina uttryck i ansiktet utan också eftersom jag inte tar i hårt! du som verkar så go och glad!

usch vrf ska jag ha den där förmångan att ingen tror till en början att jag har så ont som jag faktiskt har när jag kommer in i patientrummet! bara för att jag tydligen ser så glad och snäll ut! och jag har börjat att fundera på det där? är det verkligen så bra att vara go och glad och sitta där med fejk leendet i högsta hugg?? är inte det bättre en att man går in i patient rummet och så storgråter man mitt framför sjukhuspersonalen?? bara för att jag somnade så sent i natt och vaknade flera ggr?? skulle jag gråta för att jag har ätit starka läkemedel utan resultat på förbättring? skulle jag gråta för att jag har missat jätte mycket av första året på gymnasiet pga av alla sjukhus besök och sjukgymnastik?? eller bara för att smärtan har varit så hemsk så att jag bara vill sluta med allt?? jadu, jag vet faktiskt inte vad jag   ska göra! svårt att ändra på något som jag inte kan strya eftersom det är en del av mig själv. men enligt alla sjukhus människor som jag möter så är det tydligen en bra egenskap. jag får alltid höra att Linda du är så stark! det är ju bättre att skratta en att gråta. men är det verkligen bättre? är det verkligen bättre att aldrig bli tagen på fullaste allvar? tror ni att det känns bättre för mig??

när jag skulle sätta på mig min tröja och så efter själva behandlingen. så satt det en spegel i patientrummet och såklart råkade jag titta in i den. ni kanske tror att jag skulle kolla sminket eller håret? men nej så var det inte, jag råkade slänga en blick på min rygg. då helt plötsligt säger sjukgymnasten: jag såg att du tittade i spegeln. vad tittade du på? då sa jag skulderbladet för det var ju det jag tittade på först och främst! då svarade han hur tänker du kring det då?? då fick jag panik vill jag lova! jag visste inte vade jag skulle säga till en början. skulle jag vara ärlig och säga som jag tycker?? eller skulle jag bara säga att nej men det är väll ok. jag visste verkligen inte? men tillslut sa jag att det är väll inte så roligt. men snacka om att jag blev förvånad att han la märket till att jag tittade i spegeln! vad skulle ni har svarat på den frågan?? :) men jag tycker faktiskt bara att det visar att han är en grymt duktig sjukgymnast! uppmärksam och kunnig! jag måste nog faktiskt säga att han är en av dom bättre jag har träffat!  så nu kan jag glädja er med att jag ska dit nästa fredag igen! :) spännande!

bjuder på en gammal bild, alltså som ni har sett förrut! men ska försöka fixa lite nya bilder! ;)

nu ska jag nog gå till bryggan en sväng!

men ha en fortsatt underbar kväll!

puss! :)

 

Lina

21 juni 2012 22:23

Jag har aldrig gått till en sjukgymnast men skulle vilja det..:)
jag skulle till skoliosmottagningen i falun nu i juni men det verkar inte bli något av....

aja var stark!<3

http://Linasliiiv.blogg.se

 

sandra

21 juni 2012 23:22

tack fina. det är helt okej här, sj? <3

http://www.sandramusic.blogg.se

 

Julia och Hazal- Skoliosbloggen

21 juni 2012 23:35

Sv: åh tack snälla <3 Jag hoppas på att kunna prata och fixa det med henne!
Många kramar <3

http://julhaz.blogg.se

 

Alicia

22 juni 2012 00:44

sv: jobbigt med all smärta o stelhet :( alltså jag har varit sååå urdålig med övningarna som jag fick, men nu fick jag en påminnelse att börja göra dom igen... hehe. Har börjat jogga eftersom man blir så stel efter en dag framför datorn.

kraam <3

http://www.namnetblevalicia.blogg.se

 

LIENE

22 juni 2012 10:17

sv: Det var det också:)
Älskar sommaren!<333

att släppa sina äkta känslor är iaf bättre än något annat. Vår kropp är gjord för att avreagera oss. Vi går bara emot oss om vi försöker hela tiden vara den starka, även om det kan vara bra vara stark men stark kan ju också vara den som vågar gråta eller skrika.

http://lienes.blogg.se

 

Johanna

22 juni 2012 23:19

Hur känns det nu i efterhand? Märker du någon skillnad? Bra att du verkar tycka att sådana behandlingar verkar bra! Det kanske börjar hända någonting nu? ;) jag Ska vara ärlig; jag ville bara gråta när jag läste om att de inte insåg att du hade så ont. Usch, det är väldigt stora frågor. Klart att man mÅste visa sina känslor, men på vilket sätt då? De måste väl åtninstone lägga märke till det på något sätt? Lilla vännen, vilken kämpe. Styrkekramar<3 :) / Johanna

http://Johannasskolios.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                                            
                         hej hej :)   nu byter jag blogg till blogg.se :) jag vet att vissa har problem med att se den nya headern :( men jag antar att det är blogg.se som krånglar! mång...

                                                            
                    hej hej :)   jag är ganska taggad på att dra igång en frågestund :) så jag tror faktiskt att jag gör det! men för att jag ska svara på era frågor så vill jag ha minst...

                                                            
                           godmorgon finisar! :)   här vräker regnet ner :( usch! jag som hade tänkt att starta dagen med en härlig springtur?? men men det verkar som att jag får ändra d...